Vad kan det vara månntro..?

 

*TRUMSOLO*

 

.........................................................................

 

Idag, på julafton, så tänker jag klaga på mig.

Ni läste rätt, jag tänker klaga på mig själv.

 

Jag har många brister och fel, men jag är glad att jag inser det själv. Det är en av många styrkor man kan ha. Man måste kunna erkänna att man har brister för om man inte gör det men ändå vet att man har just brister så blir man till en jävla satmara till bitch som ingen orkar med.

Mina brister är många men jag är den jag är och kan tyvärr (för dig) inte bli någon annan. Mina brister är följande:

 

- Klagar väldigt mycket.
(Men allting jag klagar på är ärligt talat värt det. Tänker inte sitta och låtsas som jag älskar allt och alla)

- Skämtar för ofta.

(Folk tror inte att jag kan vara allvarlig)

- Är glad för ofta.

(Folk märker aldrig då jag ledsen)

- Är ledsen för ofta.

(Men ler ändå)

- Tjatar om att jag ska gå ner i vikt.

(Men äter godis ändå)

- Hatar ibland mig själv för ingen anledning alls.. Möjligtvis p.g.a. de fyra bristerna ovan.

- Lättirriterad

 

Okej, jag kan göra listan lång men ärligt så orkar jag inte göra den det för det är jul afton! Herregud.. I vilket fall, de jag nu nämnt är saker jag försöker hantera på ett bra sätt. Mina brister är många som sagt men det viktigaste är att man inte bara kollar på dem. Utan även det positiva med en själv!

Jag påverkas väldigt lätt av vad andra säger, inte då det kommer till jobbiga och dryga slynor men andra människor. Som till exempel mina vänner, kompisar, familj och närstående. De kan säga något på skämt eller på allvar och trots att de inte menar något personligt mot mig så kan jag väldigt lätt bli sårad av det.

Jag förlorar mig själv ibland, speciellt på högstadiet då folk började kommentera att jag skämtade hela tiden och då jag väl slutade så började de klaga på att jag inte skämtade.

Nu för tiden så bryr jag mig inte om just det, men andra saker kan få mig att svaja där jag står. Jag försöker alltid stå med fötterna stadigt, men det går inte hela tiden.

Något annat som jag brister på är att jag har gjort en hel del elaka saker mot andra i mitt liv, men det känns inte som jag någonsin gav dessa människor en ordentligt ursäkt. (Vissa förtjänade fan att jag var elaka mot dem, men andra inte)

Någonting annat är att jag har svårt att kontrollera mitt humör, då jag väl blir arg så är jag arg och så vidare. Det är inte kul och det är väldigt omoget av mig. 

Jag är en sådan människa som inte glömmer då någon gjort mig nått, exempelvis så glömmer jag aldrig hur en tjej behandlade mig då jag var yngre men jag har aldrig varit långsur. Ni vet, om någon knuffar ner mig i en snödriva så jag gör illa mig kanske jag är småsur på den personen i två minuter och inte ett helt år.

Såna människor.. Nej, jag klarar fan inte av såna. Speciellt inte om de själv gör massa skit så folk borde vara långsura på dem.

Men som sagt, jag har brister men jag erkänner dem. Jag är inte perfekt och kommer aldrig vara.. För ingen är ju perfekt (förutom Johnny Depp) så det är inte ens någon idé att jag försöker med det..

 

(Väldigt gammal bild på mig, ca. 1.5 år gammal minst)