Dubbelmoral är något som jag själv brukar göra utav misstag. Men sån där riktigt hardcore dubbelmoral är något som jag verkligen stör mig på. Som exempelvis:

"Du klagar hela jävla tiden!" - Och sedan klagar de minst lika mycket. 

"Man ska älska allting!" - Men inte det där för det är fult.

"Det är fel att säga så där" - Säger samma sak under en senare tidpunkt.

"Så klart jag älskar mina kompisar!" - Hatar dem, men känner sig samtidigt beroende av dem.

 

Ja jag skulle egentligen kunna skriva massor! Men jag tror väl nog att de flesta råkat ut för just dubbelmoral någon gång, om de inte sagt det själv så har någon sagt det till dem. Men det är ju sånt som kan hända, för i nästan alla sammanhang så känns det som om man måste tänka innan man säger något men hur många gånger gör man det på en skala 1 till 10? Kanske 2..?

Sedan då någon påpekar att man sagt något dubbelmoraliskt och man väl tänker efter så vill åtminstone inte jag medge att jag just gjort en liten dubbelmoral så jag försöker så snyggt som möjligt rädda situationen.

Men till det viktiga, det jag stör mig på är de människor som maler på med dubbelmoral HELA tiden och både de och jag VET att det är just dubbelmoral. 

Det kan vara alltifrån att man snackar skit om alla sina kompisar med alla kompisar etc. etc. 

Om man hatar en människa, som t.ex. sitt ex, så står man fast i det! Man behöver ju inte skrika rakt ut att man hatar människan om han/hon eller någon annan frågar om det men man ska ju inte börja pladdra på att man älskar dem och vill vara vän mm. Neutral är ett fint ord som jag gillar, man kan vara neutral med detta ex och lugnt påpeka att man helt enkelt inte känner någonting för dem och inte vill ha något med dem att göra. Enkelt.