Sitter och försöker göra läxor men det går fan inte.. Är så jävla trött.

 

Har ni någonsin haft en känsla av besvikelse gentemot någon som ni en gång kunde kalla vän? Men att ni trots det kämpar för att vänskapen ska hålla men till sist så orkar man fan bara inte och bryr sig inte ett jävla piss om personen lever eller inte? Och så tänker man inte för att vara elak eller så utan det är bara det att man inte orkar för denna person har ändå mestadels bara gjort en besviken?

Jag känner så ganska ofta..