"Mitt val av kläder för dagen är förstört för jag har mina shorts hemma hos dig! :("
"Jaja"
"Förlåt"
"För vad?"
"För att jag inte är perfekt, för att jag klagar, för att jag bryr mig för mycket om mitt utseende, för att jag köper dåliga presenter, är dum och allmänt störd"

"Ge dej"

 

Denna konversation hade jag med Emil imorse och från klockan elva till tolv så grät jag så hemskt så jag inte ens kunde andas ordentligt. Ni förstår inte hur fruktansvärd jag mådde.

Jag tog rakbladet men jag grät så häftigt så jag kunde inte ens hålla i det så jag bara grävde in naglarna i min hud så hårt jag bara kunde.

Om jag inte hade bestämt träff med några kompisar i stan så hade jag säkert tillbringat hela dagen med att fortsätta må så jävla pissigt.

Hela jävla dagen har varit jobbig och jag har inte haft lust med något och nu sitter jag själv på mitt rum och gråter ännu mer. 

Inte en endaste jävel förstår hur jag känner över Emil. Jag har hela tiden, exakt hela tiden en känsla av att han ska lämna mig så jag försöker alltid vara till lags och om han är det minsta sur så antar jag att han ska göra slut.

Ingen fattar hur jag känner, ingen kan ens förstå hur fruktansvärt jag mår.

 

............................................................................................................................................