Har ni någonsin lärt känna någon eller några som ni verkligen är glada över att ni träffat? Några som blivit en del av eran vardag och som ni varit 110% säker på att de alltid kommer finnas i era liv? Men sedan har allting förändrats.. På mindre än ett år.

Det har hänt mig och jag har aldrig känt mig mer sårad, arg, förödmjukad eller bortglömd. Dessa människor har betyd så mycket för mig men jag betyder ingenting för dem och det har jag säkert aldrig gjort heller. 

Enda sedan jag var liten har jag haft sjukt svåra problem då det kommer till vänner, att lita på folk helt enkelt och dessa var bara ytterligare ett dåligt kapitel i mitt liv. 

Jag inser mer och mer hur dåligt de egentligen har behandlat mig, att jag aldrig betydde något för dem men de har väl intalat sig det. Det tog bara fyra månader ungefär för dem att glida ifrån mig.. Om inte mindre och jag önskar seriöst att de aldrig kommit in i mitt liv. Men det är hur jävla lugnt som helst för jag behöver aldrig mer se någon av dem igen efter sommaren och tro som fan att jag är glad över det.

Och om ni läser det här och fattar att det är ni så hoppas jag ni är nöjda, för om jag vore svagare så skulle jag inte leva just nu för inga har någonsin fått mig att må så dåligt som ni har lyckats med.

 

Detta beskriver exakt hur jag känner just nu:

 

.