Jag antar att efter att man haft sin första ångestattack någonsin så blir de allt vanligare sedan?

Sitter nu åter igen i min säng med samma smärta i bröstkorgen och lika svårt att andas. Kan inte sluta gråta heller på grund av paniken som växer i min kropp.

Att skriva lugnar dock ner mig, så detta inlägg får duga.

Jag är så less på allting och ALLA just nu.