Gårdagen började i skratt men slutade i tårar.. Var tänkt att jag skulle dricka med några vänner men som sagt så slutade inte kvällen som planerat, jag sov inte ens i stan utan jag for hem. Då jag väl kom hem så ville jag bara gråta men det gick inte. Ärligt, det gick inte.

Idag har jag varit lite slut hela dagen men just nu ska jag försöka göra läxor och plugga inför de fyra proven jag har nästa vecka.

 

 

Varför är mina känslor ett virvarr av trådar som bara trasslar in sig i varandra? Så fort jag försöker knyta upp allt och jag faktiskt lyckas så dröjer det inte lång stund försen jag trasslar ihop allting igen.

 

 

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra eller säga om något. Jag vill veta, men jag orkar inte tänka. Om jag tänker så lägger jag bara till fler trådar som trasslar in sig och jag orkar inte med det.

 

 

Just nu är min största rädsla att bli hatad eller begå det största misstaget i mitt liv.. Kanske är det både och.

 

 

 

Nu har jag varit hemma i över fyra timmar och har gråtit, sovit och ätit samt pratat med både mamma och pappa.

Pappa köpte även lite choklad för att muntra upp mig och tro mig, det hjälpte med lite gott<3

 

För tillfället så känner jag ingenting, jag vill fortfarande gråta då jag tänker tillbaks på vad som skrevs idag.

Jag tänker inte gå in specifikt på det, den här bloggen finns till för att jag ska få skriva av mig lite grann inte dela hela mitt liv.

 

Min 'vän', jag kallar honom M, vill ha respekt från mig men jag får ingen respekt från honom så vad fan förväntar han mig att jag ska göra?

Han sa även att jag tror att jag är bättre än alla andra och det är fan det största jävla skitsnacket jag någonsin hört.

M har de mest förutsatta meningar om allt och alla så jag vill bara spy galla. 

Jag har ALDRIG känt mig bättre än alla andra, ibland och ytterst sällan så säger jag det då jag är OSERIÖS. Och alla fattar då jag är oseriös för jag har en speciell röst Och ansiktsuttryck då.. Men det fattar så klart inte M för han är en enda stor idiotisk idiot!

 

Jag börjar seriöst få en känsla av att jag bara förlorar fler och fler vänner.. Och jag vet inte om jag pallar mycket mer. 

 

.

För första gången i hela mitt liv vill jag seriöst skära mig.

Jag vill slå mig själv sönder och samman så jag aldrig mer vaknar.

Just nu hatar jag mitt liv och jag orkar fan inte med någonting.

 

Min första riktiga vän sa idag att han anser att våran vänskap varit över sen flera år tillbaka.

Allt började med ett litet bråk som sedan slutade med att jag är helt förstörd.

Jag sitter på skolan och bara gråter, jag orkar fan inte mer. Ska även åka hem tidigt så jag slipper allting. Pappa kommer vara hemma så jag har i alla fall någon hos mig då jag väl kommer hem. För tillfället vill jag bara dö.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.