Okej, så hela helgen har jag varit lite off och idag efter skolan fick jag ett mental breakdown mitt på stan. Jag sprang ner till parken där det inte fanns något folk och bara grät i kanske en timme över exakt ALLTING.
Jag har fallit ner i samma tankemönster som förut och jag håller på att explodera av känslor som kommer dels på grund av stress och dels på grund av annat.
Saken är den att jag är så sjukt trött. Jag är trött fysiskt och psykiskt. Jag kan inte kontrollera mig på lektionerna längre och jag orkar inte med något eller någon. Jag har tagit på mig för mycket ansvar och allt jag behöver just nu är att få krypa ihop i sängen och sova i en hel vecka.
Jag är trött på skolan.
Jag är trött på mig själv.
Jag är trött på att se alla dessa bilder på tjejer som ser hur bra ut som helst utan smink medan jag ser ut som skit.
Jag är trött på att väga 70 kilo då jag bara vill väga 60 kg eller 55 kg.
Jag är trött på att jag ALDRIG är någons första val.
Jag är trött på att jag alltid har så mycket att göra.
Jag är trött på att ingen ser mig.
Jag är trött på att vara trött.
Jag är trött på att jag kämpar så här hårt bara för att jag en dag ska tyna bort och dö.
Jag är trött på allt skitsnack jag får höra.
Jag är trött på att jag måste prata med mina föräldrar om att jag vill fara till Gällivare.
Jag är trött på att INGENTING kan någonsin vara enkelt.
Jag är så sjukt jävla trött på allt och att ingen fattar någonting gör det bara värre!
Jag vill bara bli förstådd och lämnad ifred. Jag vill bara lyssna på musik och blunda. Jag vill strunta i allt och alla.
Jag vill ha en jävla lång kram! Ingen två sekunders! En LÅNG och HÅRD kram.
Jag har alltid gillat havet och vattnet. Speciellt då det är vågigt och man hör hur vågorna skvalpar.. Så jag beslöt mig för att göra mitt tangentbord vågigt!
Nej men allvarligt. På grund av LITE små aggressionsproblem så slog jag på mitt tangentbord och nu är det seriöst vågigt.. Så att ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är ingen idé att jag lägger upp en bild för jag tror inte det syns på bild men tro mig. Det syns då man tittar på det! Tur nog så är det ju skoldatorn så jag bryr mig inte så mycket men.. Alltså jag får lov att lugna ner mig i fortsättningen.
Jag lyssnar nu på P3 där de pratar om en av Sveriges värsta pedofilhärja som ägde rum under 90-talet i Huddinge där över 1000 barn blivit utsatta och jag blir så sjukt jävla arg, äcklad och ledsen!
År 1992 var det LAGLIGT att ha barnpornografi hemma. Det var lagligt att ha filmer och foton på barn som blir sexuellt utnyttjade! Spridning av barnpornografi var på samma straffskala som snatteri där maxstraffet var 6 månader i fängelse.
De berättade om ett fall där en flicka fick sitt könsorgan ihopsytt och blev piskad etc.
Det var två män, en 38 och 65 åring som hade hundratals bilder och videor men ändå så sattes de på fri fot i väntan på rättegång och då for en av dem till Filippinerna där han utnyttjade ytterligare ett X antal barn.
Dessa män hade brevväxlat med andra pedofiler både från Sverige och Tyskland. Dessa "människor" kunde då beställa vad de ville att filmerna eller fotona skulle innehålla, om det skulle vara analt, tortyr, avföring osv.
Om det var 38 åringen eller någon annan berättade om hur han hade samlag med sin 12 år gamla BRORSDOTTER. Han har även lockat hem barn i mellanstadieåldern där övergrepp skett både "milda" och även mer smärtsamma, han har bland annat hotat vissa barn med kniv.
65 åringen agerade som låtsasmorfar (han var stödperson via socialen) till flera olika svenska pojkar i åldrarna 10-14 år, men han använde den så kallade titeln för att få tillgång till dessa pojkar.
Stockholms tingsrätt hade offentliga visningar på några av de värsta och perversa filmerna som männen skapat så tingsrätten blev i stort sett en barnpornografi-biograf där man fick se barn från åldrarna 3 till 15. Allmänheten kunde för 500 kronor köpa exemplar av dessa filmer!
Under 70-talet var allt som hade med barnpornografi lagligt, det var lagligt att köpa, skapa, sprida osv.
Fick även höra om en 15 åring som inte vågade gå ut eftersom en film spridits på honom och han var visste inte vilka som sett videon och inte. En femtonåring ska ALDRIG behöva tveka på att gå ut på grund av rädsla för att någon kan ha sett hon eller han i en barnpornografivideo.
De berättar om så sjuka saker och jag råder er att gå in på sveriges radios hemsida och lyssna på dokumentären för det är så sjukt äcklande att höra på!
Idag har jag haft huvudvärk hela dagen och känt mig riktigt slö, kan bara vara för idag eller så är det biverkning på Cerazette pillren.
Hur som helst, efter skolan så fikade jag med en nyfunnen vän och efter det så åkte jag omkring med Puff, Jesper och Robert. Trots att vi sladdade på för fullt så höll jag på att somna i bilen på grund av huvudvärken, haha.
Vi käkade pizza på Önsta innan vi drog till City och tog lite glass för att jag sedan skulle åka hem.
Och hör och häpna! Jag har nu en helg där jag inte har NÅGONTING att göra! Det har jag inte haft på ungefär två månader så jag känner mig verkligen helt avslappnad..
Har inte så mycket mer att säga, orkar inte heller för den delen men jag bjuder på denna vackra sång från animen No.6
Sitter just nu och har sjukt ont i blygdläpparna. Varför? För uppenbarligen så måste någon ha kommit med ett knogjärn och slagit på dem under natten! Hur som helst, eftersom jag har så ont så började jag fundera på om det är så här killar känner då de får en pungspark och nästan genast blev jag förbannad. I stort sett ALLA, män som kvinnor, killar som tjejer, säger att det ALDRIG är okej att sparka en kille på bollarna, som om det är det heligaste i hela världen. WTF? En pung är inte något heligt utan är bara en känslig kroppsdel som innehåller vit sörja där mindre än 1% av sörjan kommer bli barn. Vadå det är aldrig okej att sparka en kille mellan benen? Vart ska jag sikta om jag känner mig allvarligt provocerad på ett hotfullt sätt och kanske är upptryckt mot en vägg? Ska jag nippeltwista honom istället då jag håller på att bli överfallen? Och jag har hört vissa säga att en pungspark är VÄRRE än en våldtäkt. Excuse me bitch.. Men hur fan kan det vara VÄRRE med en pungspark mot att få vaginan eller analen spräckt? Dra åt helvete bara, dra åt helvete men lämna din hjärna på en soptipp för jag tror seriöst ingen i helvetet vill ha med den hjärnan och dess tankar och värderingar att göra. Och dessutom tycker jag inte att vi ska jämföra sådan smärta för det är helt olika situationer och tillvägagångssätt så att säga. Ett sätt som det kan vara värre på är om han blir steriliserad men saken är den att som tjej att bli våldtagen kan också resultera i sterilisering så det argumentet funkar inte riktigt. Att man bara ska använda sig av våld mot pungar då det absolut är nödvändigt håller jag med om men kom inte med något snack om att de är HELIGA. Att en kille är rädd om sin pung förstår jag, men den är INTE helig.
Igår så fick vi ta taxi från centralen eftersom föreläsaren som var på plats var svindyr så för att vi inte skulle dra ut på tiden så var vi tvungna till det för att allt skulle gå fort som satan och väl på plats så gick det också fort som satan för föreläsaren måste ha fått guld i VM eller nått på att prata snabbt.
Hur som helst, efter det fick vi reda på att Rebecca och Hanna inte ska hålla i NÅGONTING under hela helgen utan det är vi deltagare som ska ordna med helgens schema, vi ska ordna med maten och vi ska även två och två hålla i varsitt pass! Så förutom föreläsaren igår så har vi inga andra utan det är vi som bestämmer och gör allting!
Och alla tror att det är skämt eller att R och H inte haft tid att planera in något eftersom de varit upptagna med IRL men alltså.. Ja.
Och eftsom vi inte sover i scoutstugan som vi har gjort utan i en annan lokal så har jag sovit på golvet inatt eftersom en madrass inte får plats i min väska. Jag har givetvis möjlighet att ta en större väska men en stor väska i Stockholm, samt på tåg och buss funkar inte. Det blir alldeles för bökigt så min kropp får tåla golvet de 13 timmar jag sammanlagt kommer sova!
Jag och min partner Karin ska hålla i det första passet om en halvtimme så önska oss lycka till!
Har inte skrivit något eftersom jag har varit i Gällivare från klockan 08:30-typish på torsdag till klockan 14:56 på söndag.
Varför? För jag skulle hälsa på min älskade bubbe!
( Detta inlägg kommer vara VÄLDIGT långt så läs inte om du inte vill eller så kan ni be mig göra en v-vlogg om det istället )
Tågresan dit var ett helvete. Jag hade sovkupé på första tåget, skulle byta i Boden, och jag hade sängen LÄNGST upp vilket var MINST två meter från golvet! Jag fick inte loss stegen och alla andra sov redan eftersom klockan var tolv på natten. Jag försökte häva mig upp då jag stod på ett litet bord men även då var det för högt upp! Jag stod där i kanske en kvart innan jag till sist tog hjälp av fönstret så jag kom LITE högre upp och då bara kastade jag upp ena benet och hävde mig upp!
Bytet i Boden var 05:32 ungefär så jag kunde bara sova i fem timmar men jag låg i kanske en och en halv timme och log som en jäkla idiot över att jag äntligen skulle få träffa min bubbe ♥
Saken var den att väl framme i Boden så var jag tvungen att vänta en halvtimme, ingen fara med det, men fem minuter innan tåget till Gällivare skulle komma så stod det att det var inställt!
Ett ord som beskriver min känsla: PANIK!
Skulle jag bli fast i Boden?!
Men då sa lokföraren från tåget som stod på spåret bredvid att jag kunde åka där istället eftersom det också skulle till Gällivare, Kiruna och Norge. Super!
Men det var ju försenat med kanske tjugo minuter ungefär så då jag väl kom till Nattavara, stationen innan Gällivare, så var klockan 08:02 vilket var tiden som jag egentligen skulle vara i Gällivare och eftersom jag var så nervös så trodde jag att det var ett Gällivare ord för Gällivare <--- Jag är en idiot jag fuckin vet :)
Hur som helst, eftersom jag trodde att jag åkt för långt så började jag nästan hyperventilera så jag kunde inte andas men väl framme så andades jag sakta ut..
Som välkomspresent så visade bubben mig ett videoklipp på han och två av hans kompisar som tejpar ihop deras kukar med silvertejp, väldigt vackert. Efter det så ser vi hur något sprattlar på vägen och då vi väl kör närmare så ser vi att det är en ekorre som till synes verkar leka där mitt på vägen så bubben kör ut lite så han inte ska köra på den söta varelsen.. Men då såg vi att halva skallen saknades så då skrek jag nästan kändes det som att han skulle köra över den eller stanna så vi kunde döda den istället för att den skulle plågas men det kom en bil bakom oss och vi hade ju redan kört förbi så inget av alternativen var möjligt <--- Buhu </3
Träffade även hans syster, Daniela och hon gjorde det bästa första intrycket någonsin! Bubben skulle ge henne hennes väska som hon glömt i bilen och det första hon säger är: Har du snott alla mina tamponger nu?
Helskönt, och självklart svarade jag ja på det.
Hur som helst, vi kom hem till bubben och hans familj där jag fick husesyn och sedan fick jag se rummet som jag bara sett genom webkameran!
Under dessa fyra dagar har jag fått träffa några av hans vänner <--- helsköna typer i jämförelse med tråkiga Sollefteåbor och på fredag var det dags för fest! Daniela kom över så syskonen Holstad försökte supa ner mig men jag hade så ont i magen så det funkade inte så bra.. Hade ont i magen nästan hela kvällen så jag såg inte så glad ut trots att nästan allt som hände den kvällen var störtkul. Sedan gick vi ut i alla fall, bland annat på krogen som jag faktiskt lyckades ta mig in på eftersom jag inte behövde visa legg! Träffade några fler människor och sedan var det dags att gå hem. Höll på att frysa ihjäl men det var en annan femma, jag duschade då vi kom hem vilket resulterade i att jag fick lätta brännskador på benen eftersom de var så nerkylda så de klarade inte av varmvattnet! Sedan på kvällen så spårade det helt och hållet..
På lördag tog vi det bara lugnt, tittade film och spelade skräckspel som vi båda jagade upp oss på!
På söndag var det väldigt jobbigt då det väl var dags att säga adjö eftersom vi troligast inte kommer träffas försen Nyår, TIDIGAST.. Och tågresan hem påminde mer om ett dagis med skrikande och springande ungar än ett tåg men, ja..
Finns mycket mer att skriva men jag ska avrunda med att säga detta:
Att få träffa min bubbe och vara med honom i tre och en halv dag är något av det bästa som hänt mig. Under alla de dagarna så kändes hela situationen så overklig men då jag väl skulle fara så kändes det så konstigt. På så kort tid så kändes det verkligen som att jag hörde hemma där med honom.
Hans familj är hur underbar som helst och jag längtar redan tillbaks. Det ska bli mitt andra hem har jag bestämt så min största önskan just nu är att jag och bubben alltid kommer ha kontakt för även om vi inte känt varandra så länge så känns det verkligen som att han är en del av mitt liv nu så jag vill inte kasta bort det här.
Bubben är helt underbar, på alla sätt och vis förutom då han tar täcket och trycker upp mig mot väggen i sömnen men man kan inte styra över sådant.
Det enda jag hoppas på är att han byter ut sin sten till säng så jag inte får lika ont i ryggen..
Men hur som helst, jag vet att du läser det här bubben så kyss och smek på dig min fina, härliga och underbara bubbe!