(Fråga: Vad ska du göra efter skolan?)

 

Efter skolan så funderar jag på att ta ett sabbatsår för att volontärarbeta både med djur och människor. Efter det så vill jag gå en tvåårig journalist utbildning i Stockholm, kanske även gå en kurs inom psykologi, pedagogik, retorik och ledarskap.

Sedan får jag se om jag ska söka jobb inom något med vård/psykologi eller om det blir politik!

Jag har så sjukt feta tankar och funderingar om vad jag vill göra i framtiden och ärligt talat vill jag göra allting!

Jag vill leva livet så länge jag lever helt enkelt och känna att jag levt mitt liv!

 

(Fråga: Din första kyss?)

 

Min första kyss var påtvingad av en trettioårig man då jag gick i åttan så det sög.

Svar nej, tänker inte gå in på detaljer.

 

(Fråga: Beskriv dina känslor om Steffen?)

 

Här tänkte jag faktiskt bara använda bilder för att beskriva mina känslor om min bubbe, så njut!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.

(Fråga: Vad är det värsta du vet?)

 

Det värsta jag vet är då jag ska träffa och lära känna nya människor tillsammans med mina vänner, exempelvis far till inspirationshelger. Varför?

För jag är alltid den minst viktiga. Dessa nya människor märker snabbt att jag är snäll och en helt okej person, kanske till och med helgrym (nej jag försöker inte skryta) men det spelar ingen roll. I slutändan så är det ingen som söker upp mig eller vill ha med mig någonstans för jag är inte en person man tänker på.

Exempelvis om någon vill hitta på något så är jag den sista personen någon tänker på, om någon ens tänker på mig. Det är inte det att folk har något emot mig (tror jag) men jag är ändå inte den någon frågar. 
Detta får mig att känna mig på något vis värdelös, bortglömd och oviktig. Jag är aldrig någons förstaval och jag har bara tur om jag är någons andrahandsval.

Många säger att jag knappt känner några människor alls och det är klart jag inte gör! För jag vet att just detta kommer hända så jag har ändå ingen lust att lära känna massa människor som ändå inte verkar ha något intresse i mig.

Nu kanske ni som känner mig inte alls tycker så här men tänkt efter riktigt noga så kanske ni inser att det är så här, för tro mig, så är det.

 

Jag har nu gått klart en fyra månaders utbildning inom ledarskap som SVUNG (Sveriges Ungdomsråd) har arrangerat och det har varit helt suveränt! Jag har fått så sjukt mycket inspiration och idéer så jag vet inte vart jag ska ta vägen!

Utbildning har gett mig nya vänner och gjort mig starkare som person. Till exempel har jag blivit en bättre talare och fått mig att vilja arrangera en temadag via elevrådet på Sollefteå gymnasium. 

Denna utbildning har även gett mig insikt om vad som är en "bra" ledare och vad som är en "dålig" ledare så det har helt enkelt gett mig väldigt mycket! 

Då jag sökte till utbildning så trodde jag inte att jag skulle bli antagen men då jag blev det så blev jag hur glad som helst! 

 

Jag har ofta fått frågan varför jag är intresserad i politik och det är för att jag är med i ett ungdomsråd kallat Ungdomsdelegationen/UD.

Det är ett X antal ungdomar från hela Sollefteå kommun som har möte en gång i månaden och samtalar om olika problem och så vidare som behöver ordnas för att göra våran kommun en bättre plats för ungdomar.

Vi far även ut på inspirationshelger med workshops och massa annat roligt och lärorikt! 

Det är även vi som anordnar Ungdomens Dag och Ungdomstinget. Vi håller just nu även på att fixa med Sollefteås ungdomshus som ska vara klart till år 2016.

Jag gick med i UD då jag började högstadiet. Mest för att jag var nyfiken och jag har varit aktivt medlem sedan dess och jag ångrar inte en sekund! 

Jag är inte så insatt i partipolitik men politikfrågor brinner jag för! Jag har fått en starkare syn på verkligheten kan man säga och jag har en dröm om att ändra samhällets normer och skönhetsideal samt att hjälpa människor. 

 

 

(Fråga: Hur var det att ha trekant?)

 

Jag kan ärligt talat säga att jag var så rädd som man kan bli. Det var aldrig tänkt att kvällen skulle sluta så men det gjorde den! Det var en upplevelse som jag inte tänker gå in på detalj om men jag har inte precis blivit skrämd för att prova det fler gånger. Men vi får se vad framtiden har att ge.
Hur som helst. Jag var väldigt rädd och situationen såg inte bra ut från mitt håll men sak samma.

 

(Fråga: Hur blev du och Anna så bra vänner?)

 

Jag och Puff lärde känna varandra via konfirmationen och vi hade väl en ständig kontakt även efter konfirmationen. Men vi började inte riktigt umgås ordentligt försen i somras för då var vi med varandra i stort sett varje dag för vi hade inget bättre för oss så vi gav oss ut på äventyr och allt möjligt.

Samt så har vi ju samma sjuka och dåliga humor så det var ju ett plus, även att vi båda två är med i UD och är så engagerade.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga, vi har även format en Puff-klan och så vidare.

 

(Fråga: Hur träffade du Steffen?)

 

Som ni vet så går jag en ledarutbildning i Stockholm och på vägen hem efter första helgen så satt både jag och Puff bredvid varsin pojke som var väldigt fin och vi hade nyss tjockat oss med våra subway mackor men vi ville ju äta kakan också! Men vi ville inte vara för tjocka så vi gick ut och satte oss i bistron resten av resan för att prata och tjocka oss ifred.

Efter kanske två timmar eller nått så kom det in tre män i bistron som pratade så otroligt högt ju mer full de blev så till slut slutade vi att prata och lyssnade bara på dem för vi hade inget bättre att göra.

En av dessa tre män var Steffen och han började prata om piercingar och nålar/krokar som ska in i kroppen och att det måste vara professionella personer som gör det och då invände Puff på en gång och det var väl så det började.

Vi började prata med dem enda tills vi skulle kliva av tåget och vi sa hej då innan vi gick tillbaks till våran vagn för att ta våra väskor och då kom Steffen efter oss och sa i stort sett att han aldrig träffat så sjuka tjejer förut så han kunde inte bara låta oss gå.

Innan jag visste ordet av så la han armarna om mig och vi kysstes/hånglade, vi utbytte nummer och efter det så skypade vi även med varandra i stort sett varje dag fram tills nu.

Slut!

 

(Fråga: Kan du skriva inlägg om hur du å Mårten blev vänner?? Eller hur din tremänning va som?)

Jag och min tremänning bor väldigt nära varandra så att vi började umgås var inte så konstigt.

(Fråga från anonym: Kan du inte skriva om varför du är den du är idag?)

 

Den här luckan skulle egentligen ha blivit väldigt lång men nu förkortar jag den.

Det finns ett X antal saker som har gjort mig till den jag är idag och jag tänker bara nämna dem lite kort:

- Min tremänning som låtsades vara mina vän gjorde så att jag än idag har svårt att lita på folk.

- Mårten, min bästa vän fram tills nu. Han är en av de största anledningarna till varför jag är så ful i mun och ibland elak. Han och jag är ett perfekt team då det kommer till att argumentera mot andra.

- Valla, den skolan är en av de största anledningarna till varför jag är jag. Den skolan skapade bitchen i mig.

- Ungdomsdelegationen, en politisk ungdomsgrupp som gjorde mig mer öppen.

- Konfirmationen+Unga Ledare utbildningen, även det gjorde mig mer öppen.

- Mina vänner, de har gjort mig till en riktig pajas eftersom jag bryr mig om dem och alltid vill se dem glad så skämtar jag mycket för att hålla deras humör uppe.

- Massmedia, samhället och internet, dessa har även haft en viss avgörande roll för varför jag är jag. Dessa tre har kommit med så starka intryck om hur man ska vara och se ut så jag har fått kämpa lite med att hitta mig själv i allt kaos.

Sedan finns det en del personliga och privata saker men de jag nämnt här uppe är några avgörande saker till varför jag är jag.

 

 

Då var julafton här och dagen gick fint. Kvarvarande släkten kom och vi åt julbord tillsammans innan jag för första gången hjälpte till att ta undan efteråt! Missförstå mig rätt, men jag har alltid varit så barnslig och sprungit in till vardagsrummet där granen och alla klappar är där jag sedan bara sitter och väntar tills mamma och pappa dukat undan innan de kommer så klapparna kan delas ut.. Men i år så brydde jag mig knappt, ärligt talat, så jag hjälpte till medan min äldre bror med nöje skyndade upp till datorn till sitt kära spel!

I alla fall, bjuder på lite bilder!

 

Vad kan det vara månntro..?

 

*TRUMSOLO*

 

.........................................................................

 

Idag, på julafton, så tänker jag klaga på mig.

Ni läste rätt, jag tänker klaga på mig själv.

 

Jag har många brister och fel, men jag är glad att jag inser det själv. Det är en av många styrkor man kan ha. Man måste kunna erkänna att man har brister för om man inte gör det men ändå vet att man har just brister så blir man till en jävla satmara till bitch som ingen orkar med.

Mina brister är många men jag är den jag är och kan tyvärr (för dig) inte bli någon annan. Mina brister är följande:

 

- Klagar väldigt mycket.
(Men allting jag klagar på är ärligt talat värt det. Tänker inte sitta och låtsas som jag älskar allt och alla)

- Skämtar för ofta.

(Folk tror inte att jag kan vara allvarlig)

- Är glad för ofta.

(Folk märker aldrig då jag ledsen)

- Är ledsen för ofta.

(Men ler ändå)

- Tjatar om att jag ska gå ner i vikt.

(Men äter godis ändå)

- Hatar ibland mig själv för ingen anledning alls.. Möjligtvis p.g.a. de fyra bristerna ovan.

- Lättirriterad

 

Okej, jag kan göra listan lång men ärligt så orkar jag inte göra den det för det är jul afton! Herregud.. I vilket fall, de jag nu nämnt är saker jag försöker hantera på ett bra sätt. Mina brister är många som sagt men det viktigaste är att man inte bara kollar på dem. Utan även det positiva med en själv!

Jag påverkas väldigt lätt av vad andra säger, inte då det kommer till jobbiga och dryga slynor men andra människor. Som till exempel mina vänner, kompisar, familj och närstående. De kan säga något på skämt eller på allvar och trots att de inte menar något personligt mot mig så kan jag väldigt lätt bli sårad av det.

Jag förlorar mig själv ibland, speciellt på högstadiet då folk började kommentera att jag skämtade hela tiden och då jag väl slutade så började de klaga på att jag inte skämtade.

Nu för tiden så bryr jag mig inte om just det, men andra saker kan få mig att svaja där jag står. Jag försöker alltid stå med fötterna stadigt, men det går inte hela tiden.

Något annat som jag brister på är att jag har gjort en hel del elaka saker mot andra i mitt liv, men det känns inte som jag någonsin gav dessa människor en ordentligt ursäkt. (Vissa förtjänade fan att jag var elaka mot dem, men andra inte)

Någonting annat är att jag har svårt att kontrollera mitt humör, då jag väl blir arg så är jag arg och så vidare. Det är inte kul och det är väldigt omoget av mig. 

Jag är en sådan människa som inte glömmer då någon gjort mig nått, exempelvis så glömmer jag aldrig hur en tjej behandlade mig då jag var yngre men jag har aldrig varit långsur. Ni vet, om någon knuffar ner mig i en snödriva så jag gör illa mig kanske jag är småsur på den personen i två minuter och inte ett helt år.

Såna människor.. Nej, jag klarar fan inte av såna. Speciellt inte om de själv gör massa skit så folk borde vara långsura på dem.

Men som sagt, jag har brister men jag erkänner dem. Jag är inte perfekt och kommer aldrig vara.. För ingen är ju perfekt (förutom Johnny Depp) så det är inte ens någon idé att jag försöker med det..

 

(Väldigt gammal bild på mig, ca. 1.5 år gammal minst)

Smällare, raketer och allt annat som används vid ny år och högtider. Jag tycker sånt är jättekul, absolut, men det finns en anledning till varför man bara säljer sånt då ny år närmar sig. För det är inte meningen att man ska smälla smällare andra dagar. 

Jag verkligen avskyr då folk smäller smällare varje dag från jul till nyår och en vecka efter ny år också. (Finns några som gör det här där jag bor) 

Det enda jag kan tänka på då är: Men fy fan vad duktig man kan vara! Skrämma djuren helt i onödan!

Ärligt talat, nu har ju inte jag hundar som är rädd för smällare och fyrverkeri men en av hundarna börjar skälla som en galning och det är inte kul. Tvärtom, det är jobbigt. Men förut hade vi en hund som blev sjuk av allt smällande som skedde. Hon blev dålig i magen och dräglade som en galning. Man såg verkligen hur hon plågades.

Men det är inte bara det, utan man läser ju alltid om personer som skadar sig på grund av smällare och fyrverkerier, till och med hur djur blivit fasthållna eller fastbundna med smällare antingen bredvid sig eller inuti sig.
Förra året läste jag om hur några ungdomar i Bosnien hade hittat en hund som de stoppade in flera smällare i munnen innan de tejpade igen den och sedan tände de på. Huden överlevde men hela käken sprängdes bort. Är det kul? Är det verkligen så kul att plåga ett djur? Fy fan säger jag bara.

Då man smäller smällare och fyrverkerier så måste man veta vad man håller på med! Det är inte leksaker, även den minsta smällaren kan vara farlig.

Jag säger inte att man ska sluta med allt detta, det är fint med fyrverkerier och roligt med smällare men bara att man gör det EN gång per år och det är på nyårsafton. Resterande dagar måste man helt enkelt ansöka om tillåtelse.

 

Att komma till ett nytt ställe och träffa nya människor kan kännas jobbigt och ett första intryck kan kännas viktigt så man skapar oftast en roll. Det är inget fel på det, jag själv gör det, men ibland så blir denna roll Helt fel.

Det vill säga en roll som man skapar i sitt förvirrade, osäkra tillstånd som blir så fel så följden blir att man blir en trakasserande skit. Jag snackar nu om de människor som finner styrka genom att trycka ner andra och vara jävliga. De som bränt ihjäl alla sina hjärnceller då pressen av osäkerhet blev för stor.

Jag har gjort en del dåliga saker då jag känt mig osäker, men jag har ångrat mig något oerhört mycket efteråt. Att erkänna att man gjort fel är en styrka som inte många har utan de håller fast vid sin roll att vara störst, elak och bäst.

Alla roller man skapar behöver inte vara negativa, ibland så kan man inte vara sig själv helt enkelt. Om jag skulle vara mig själv i alla tillfällen skulle jag ha stora problem.. Men å andra sidan så har alla olika roller på något vis.

Jag har en roll utanför mitt hem (spelar ingen roll vart jag är, om det är på skolan, på stan eller hemma hos någon) där jag försöker vara så glad, positiv och rolig jag bara kan! Jag älskar att få de i min närhet att skratta och le, det är en sak jag lever för. Men hemma är jag avslappnad och orkar knappt bry mig om någonting försen jag är glad på riktigt.

Den rollen jag har utanför mitt hem skapar vissa problem för mig, som jag inte tänker dra upp nu för den roll jag klagar på är just den där man tappat alla hjärnceller.

Oavsett vad, spelar ingen roll hur jävla osäker man är så är det ALDRIG rätt att trycka ner någon annan i smutsen. Har du problem hemma? Skapa inte problem för någon annan genom att få de att må dåligt. Är du på dåligt humör? Misshandla inte en stackars person som bara går förbi dig.

Ja jag kan dra upp massor med exempel, ärligt talat. Jag förstår känslan av osäkerhet, men den känslan ska väl ändå inte hindra någon från att göra det rätta? Istället för att vara allmänt elak så kan man väl bara backa undan, ta ett djupt andetag och stiga in i ringen igen. Att vara sig själv är alltid det bästa, blir det inte rätt första gången så är det bara att försöka igen!

Man ska aldrig ge upp, så länge det finns en morgondag så finns det fortfarande hopp!

 

Kändes inte så mycket som en klagan men.. Ni fattar nog konceptet.

 

Alla har rätt att ha sin religion och få följa den, men då det går för långt så pekar jag finger åt alltihop.

Religion skapar krig och konflikter världen över just för att människor är så fördomsfulla.

Alla går efter en bok som alla kallar för Guds bok men det som finns i bibeln, koranen och allt annat är ju i stort sett samma sak. Det är massa människor som fått Guds budskap och sedan berättat det vidare till någon som i sin tur berättat det vidare och så vidare. Efter några hundra år beslöt sig sedan några som hörde talas om detta historier att skriva ner dem. Historier som ändrat sig genom tidens gång och som fortsätter ändras!

Om nu en Gud fanns (jag är inte troende) så skulle han seriöst säga till alla människor att inte ta hans bok så jävla seriöst. 

Men det jag stör mig mest på all denna religion är att de kortfattat sagt säger så här: Bara du är hetero, troende och Perfekt så kommer du inte brinna i helvetet!

HURRA! VAD BRA! Vänta lite.. Nej! Jag kommer brinna i helvetet för jag är inte som min religion vill att jag ska vara!
Okej, nu överreagerade jag. Men vi lever i stort sett 2013 men religionen styr fortfarande hur många människor tänker. Jag vill inte verka nedlåtande på religionen i sig, men ibland så förstör den verkligen jävligt mycket.

 

P.S: Att be till Gud hjälper aldrig mig.. Den jäveln hatar mig. (Om han nu finns)

Hur kommer det sig att så fort en kvinna yttrar sig i media och klagar över något så hoppar alla dessa hetlevrade män på henne och hotar henne både fysiskt och sexuellt? De hotar även hennes barn och närstående, samt kallar de henne saker som kommunistiska feministjävel.

Även män som yttrar sig negativt angående exempelvis vargjakt får hotelser kastade mot sig bara för att de har en åsikt. Jag menar ärligt? Hur sjuk kan folk vara att hota en människa till döds bara för en åsikt. Lägga upp människans adress på nätet, vilken skola deras barn går på, mobilnummer, mailadresser och allt möjligt!

Yttrandefrihet är det lag på, människor ska få ha sina åsikter men vad spelar det för roll om man blid dödshotat? Om ens familj blir dödshotat?

Att ha vulgära och hotande åsikter är ju aldrig okej, men att bara yttra sig om t.ex. vargjakt.. Jag fattar fan inte vad som är grejen! Jag vet att vargar äter hundar och får, attackerar djur helt enkelt. Men det Är ett rovdjur. Svar nej, jag skulle inte bli glad det minsta om en varg kom och slet min hund i stycken men jag tycker det är fel att utrota en djurart. Enligt mig är vargar vackra så att utrota den arten skulle i alla fall göra mig förbannad.

Men det handlar inte bara om vargjakt, folk får skit mot sig så fort de har åsikter om allt! Speciellt då det kommer till jämlikhet, könsroller, andra stora jaktfrågor, snusen som kanske ska förbjudas och massa andra grejer.

Men det känns ändå som om vi kvinnor blir mest utsatta, som Åsa Linderbrog till exempel. Hon har blivit väldigt grovt påhoppad så folk har hotat henne både till döds och att hon ska bli våldtagen. Hennes barn får bo på okänd ort med sin far medan Åsa bor någon annanstans. Jag fattar inte hur någon kan vilja förstöra en annan människas liv på detta vis. Känner man verkligen sådant hat så man bara vill mala på tills det inte finns någonting kvar av en annan människa? Krossa den till ingenting och sedan känna sig stolt och nöjd över sina handlingar? Dra åt helvete säger jag! Hata en människa, absolut, men förstör fan inte någons liv bara för att de har yttrat en åsikt om något som t.ex. jämlikhet!

Jag både älskar och hatar internet på samma gång och det är mest på grund ut av alla dessa sociala medier. Ni har nog alla läst om den där händelsen på instagram i Göteborg, där en tjej skapade ett konto och la ut bilder på minderåriga med namn och påstod att de var slampor och vilka de hade haft sex med.

Men det är inte bara på instagram som detta händer, utan överallt. På facebook kan man hitta massvis med olika sidor som är hatiska och kränkande mot en eller flera privatpersoner, sexuella läggningar, hudfärger och allt möjligt.

Bara den här veckan så anmälde jag en facebooksida som la upp bilder på en tjej och skrev att hon var ful, fet och att hon varit mobbad då hon var yngre för att hon inte hade några bröst.. Hur patetisk kan man egentligen bli? Om man nu blivit irriterad på någon, argumenterat med någon, börjar hata någon så gör man för i helvete inte en facebooksida där man lägger upp bilder, sprider rykten och sprider massa skit om den här personen!

Hatar man någon så kan man lika gärna gå fram till den personen och säga det ansikte till ansikte men det är helt onödigt för jag tror inte den personen bryr sig precis och inte heller tror jag att någon vill lägga ner tid på någon man hatar.

I vilket fall, dessa sociala medier måste stärka säkerheten så att sådana här sidor och konton inte kan skapas! På vissa sidor så kan man till exempel inte ha ett användarnamn med så kallade 'fula' ord och där ingår ord som:

- Bitch

- Hora

- Slampa

- Gay

Förstår inte varför gay anses som ett fult ord men.. I vilket fall, detta borde man fixa på facebook, instagram och alla andra sociala medier. Så fort man skriver ett inlägg eller en text till en bild så kan man inte skriva något i stil som:

'Kolla den här jävla horan, vem fan vill ha henne lixom? Ser jag henne ska jag fan snitta upp hennes jävla kuksugarmun'

Då man väl ska posta detta så går det inte försen man tagit bort alla dessa fula ord. Detta hindrar ju inte en person från att göra en hatisk sida men just därför borde dessa sociala medier undersöka sidorna mer genomförligt då en anmälan görs. Jag vet att detta är svårt, men något måste ju göras! Ungdomar rent av sagt dödar varandra på nätet och kommer slutligen skapa tredje världskriget!

(Jaja, jag vet att jag överdriver men förstå vad jag vill få fram)

Att bli fadder för ett fattigt barn någonstans i världen är bra, alla har ju rätt till mat, kläder, husrum och utbildning. Men dessa 100 kr. som man skänker en gång i månaden till ett barn.. Syns dem pengarna? Nej. Utan fattigdomen runt om i världen verkar ju bara öka!

Och vissa av alla dessa reklamer att bli fadder förstår jag inte ens om jag ska vara ärlig. T.ex:

Flickor (i något land) var rädda för att gå till skolan för de råkade ut för övergrepp på väg till skolan och till och med i själva skolan medan andra blev bortgifta av sina föräldrar. Man skulle skänka pengar för att de skulle få en chans till skolan men hur ger 20 kr. i veckan dem hjälp från att inte råka ut för övergrepp?

Jag vill inte låta som en pessimist över det där men ni förstår väl hur jag tänker? Jag tycker det är jättehemskt att flickor råkar ut för det här, att människor lever i fattigdom. Men en del av alla dessa organisationer som samlar in pengar till dessa fattiga människor tar ju en del av pengarna själva!

Man ser inte dessa pengar, man ser inte att det blir någon förändring och jag tror att även om alla i hela Sverige skulle bli faddrar så skulle ingenting ändras.

Jag vill att alla ska kunna gå i skolan och ha det bra, men verkligheten är svår att ändra.

Om jag själv fick välja så skulle jag hellre bli djurfadder för.. Ja, där dör ju faktiskt arter ut.

 

 

Nu kommer jag ju få alla kåta tonårstjejer som är kära i fem killar som inte ens vet vad de heter på mig.

Men, One Direction.. Det är inte så att jag har något emot dem, jag har bara emot att de får den uppmärksamhet som de får med tanke på hur entoniga de är. Samt så är alla deras låtar i stort sett likadana och texterna är ju helt.. I vilket fall, texterna är så himla upprepade så jag undrar verkligen om det är mer än fem meningar i varje låt.

Men sedan så skulle de inte ens existera om de inte hade deras utseenden för det känns rätt så starkt att det är tack vare deras yttre som de kommit så långt. Fast detta är nu min egen åsikt för alla har ju olika smak på musik, älskar man autotune så mycket så kör på! Älska One Direction!

Då det kommer till dessa band, artister som har utseende men (enligt mig) ingen talang så faller flickor för utseendet och LÄR sig att tycka om musiken.

Simon visste att dessa fem killar skulle dra in pengar för de såg bra ut, autotune kunde fixa resten! 

 

Min tolkning ut av några av deras låtar: 

What Makes You Beautiful=Du är vacker för att du inte vet att du är vacker.

Live While We're Young=Knulla så mycket som möjligt!

Little Things=...Seriöst? Texten ska säkert verka gullig men bara nej.