Och när han för andra gången fick en tafatt ursäkt från henne så frågade han om hon redan hade en pojkvän men då verkade det nästan som hon skrattade.
Nej, hon hade ingen pojkvän och skulle inte få en heller.
Han frågade varför och hon såg på honom som om det vore uppenbart.
För deras kärlek till mig är inget mer än en fasad, sa hon, de vet inte vad de ger sig in på men då de väl inser så försvinner dem. De lämnar mig ensam kvar utan att ens försöka kämpa tillsammans med mig. Kärlek existerar inte i den här världen, människor har och kommer aldrig förstå sig på kärlek. Tillsammans med kärlek kommer smärta och sorg, jag föredrar att inte känna det så det är betydligt enklare att bara vara ensam.
Ensam. Då, nu och för alltid.
Jag har många framtidsplaner och jag har insett att jag inte kan låta något som kärlek till en annan människa få hindra mig. Kärlek kväver en och kedjar fast en och det hatar jag. Jag är hellre fri i ensamhet än fjättrad i en rutten liten stad någonstans tillsammans med en person som påstås älska mig.
Jag vill göra saker med mitt liv, inte sitta i en gammal soffa och dricka sumpkaffe innan jag har uruselt samlag i en säng vars sängkläder inte blivit bytt på ett år.
Detta har blivit klart för mig nu och jag har nog aldrig varit lyckligare. Mina mål är klara, det gäller bara att nå upp till dem.
0: Längd? - 172 cm. 1: Oskuld? - Nej. 2: Skostorlek? - 39 3: Röker du? - Ibland. 4: Dricker du? - Ibland. 5: Tar du droger? - Nej. 6: Brukar du bli misstagen för en annan ålder? - Det brukar variera mellan 18-25. 7: Tatueringar? - Nej. 8: Vill du ha tatueringar? - Ja. 9: Piercingar? - Ja. 10: Vill du ha piercingar? - Ja. 11: Bästa vän? - Jag anser att alla mina vänner är mina bästa vänner. 12: Relationsstatus? - Komplicerat. 13: Vad är mest upphetsande? - Killar som VET vad fan dem håller på med. 14: Vad är minst upphetsande? - Killar. 15: Favoritfilm? -
16: Jag kommer älska dig om... - du inte är en jävla idiot som bara bryr dig om sex.
17: Någon du saknar? -
18: Din hemskaste upplevelse? - Då jag vurpade med cykeln kanske och skrapade upp halva ansiktet. 19: Nämn en sak om din personlighet - Störd. 20: Vad hatar du mest med dig själv? - Min kropp. 21: Vad älskar du mest med dig själv? - Kanske att jag blev som jag blev. 22: Vad vill du arbeta med i framtiden? -
23: Relationen till dina syskon? - Bra. 24: Relationen till dina föräldrar? - Hyffsad.
25: Din vision om en perfekt dejt? - Gå på Lisseberg en hel dag och sedan äta en romantisk middag för att sedan avsluta med lite mys! 26: En bild på ditt (dröm) husdjur?-
27: Beskriv en person du gillar? - Snäll, mysig, rolig, smart, mogen, störd, snygg. 28: Beskriv en person du ogillar? - Idiot, störd, äcklig, ful, slampig, HIV-smittad, en värdelös fläck på golvet. 29: Anledningen till varför du ljugit för en vän? - Kände för det. 30: Vad hatar du med skolan/jobbet? - Alla läxor och tråkiga uppgifter, samt att åka buss i en timme på morgonen och hem. 31: Vad står det i ditt senaste sms? - "Hej :)" 32: Vilken mening/ord gör dig mest arg? - Allt som trycker ner kvinnor för att de är kvinnor. 33: Vilken mening/ord får dig att känna bra med dig själv? - Ingen aning. 34: Vad finner du attraktivt hos kvinnor? -
35: Vad finner du attraktivt hos män? -
<--- The V.
36: Vart vill du bo? -
GÖTEBORG!
37: En sak som du är osäker på med dig själv? - Typ, mig. 38: Vad ville du bli då du var liten? -
En barbie.
39: Din favoritglass? -
40: Vem önskar du att du kunde vara? -
Sjukt vacker <3
41: Var vill du vara just nu? -
Gällivare.
42: Vad var det sista du åt? - Godis. 43: Vilken person tänker du på då du tänker på ordet sexig? -
Beyoncé
44: Fakta om precis vad som helst? - En blåvals penis kan bli upp till 2 m. lång.
Det jag nu kommer skriva är inget skämt, det jag skriver nu är mina riktiga känslor.
Från tidig ålder har jag fått stå ut med otroligt mycket skit. Jag blev ignorerad av både barn och fröknar på dagis, jag hade inga riktiga vänner försen jag nästan fyllt 8 år.
8 år av ensamhet innan jag fick en vän.
Jag började ett högstadium som sakta bröt sönder mig bit för bit.
I loppet på 10 år har jag förlorat min morfar, mormor, farmor och snart farfar.
Jag har stått ut med mina egna nedvärderande tankar och ord om mig själv. Tankar om hur fet jag är, hur ful jag är, hur värdelös jag är.
Jag har på mindre än ett år stått ut med tre kärlekshistorier som ingen slutade med 'lycklig i alla deras dagar' och vet ni vad? Jag kommer aldrig uppleva det, aldrig.
Varför? För jag är inte tjejen någon väljer, jag är inte det första valet, jag är ingenting.
Det spelar ingen roll vad jag gör, hur jag gör, allt går ändå åt helvete.
Jag orkar inte mer, jag orkar inte försöka mer.
Jag förstår inte vad det är jag håller på med, jag vet inte vad jag kämpar för längre, jag vet inte ens vad jag har hållit på med fram till nu.
Jag mår inte bra och har inte mått bra på väldigt länge. Jag har så ont i axlarna, i ryggen, i magen, i hela kroppen.
Jag förlorar allt som jag någonsin velat ha och jag klarar detta inte länge till.
2011, 2012 och 2013 har varit fruktansvärda år och jag förväntar mig inget annat från 2014. Saken är den att jag inte vet om jag orkar med 2014. Jag vet inte om jag orkar fortsätta mitt liv så här. Jag vet inte längre om mitt liv har någon mening, om det någonsin hade någon mening.
Efter skolan så funderar jag på att ta ett sabbatsår för att volontärarbeta både med djur och människor. Efter det så vill jag gå en tvåårig journalist utbildning i Stockholm, kanske även gå en kurs inom psykologi, pedagogik, retorik och ledarskap.
Sedan får jag se om jag ska söka jobb inom något med vård/psykologi eller om det blir politik!
Jag har så sjukt feta tankar och funderingar om vad jag vill göra i framtiden och ärligt talat vill jag göra allting!
Jag vill leva livet så länge jag lever helt enkelt och känna att jag levt mitt liv!
Det värsta jag vet är då jag ska träffa och lära känna nya människor tillsammans med mina vänner, exempelvis far till inspirationshelger. Varför?
För jag är alltid den minst viktiga. Dessa nya människor märker snabbt att jag är snäll och en helt okej person, kanske till och med helgrym (nej jag försöker inte skryta) men det spelar ingen roll. I slutändan så är det ingen som söker upp mig eller vill ha med mig någonstans för jag är inte en person man tänker på.
Exempelvis om någon vill hitta på något så är jag den sista personen någon tänker på, om någon ens tänker på mig. Det är inte det att folk har något emot mig (tror jag) men jag är ändå inte den någon frågar. Detta får mig att känna mig på något vis värdelös, bortglömd och oviktig. Jag är aldrig någons förstaval och jag har bara tur om jag är någons andrahandsval.
Många säger att jag knappt känner några människor alls och det är klart jag inte gör! För jag vet att just detta kommer hända så jag har ändå ingen lust att lära känna massa människor som ändå inte verkar ha något intresse i mig.
Nu kanske ni som känner mig inte alls tycker så här men tänkt efter riktigt noga så kanske ni inser att det är så här, för tro mig, så är det.
Jag har nu gått klart en fyra månaders utbildning inom ledarskap som SVUNG (Sveriges Ungdomsråd) har arrangerat och det har varit helt suveränt! Jag har fått så sjukt mycket inspiration och idéer så jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Utbildning har gett mig nya vänner och gjort mig starkare som person. Till exempel har jag blivit en bättre talare och fått mig att vilja arrangera en temadag via elevrådet på Sollefteå gymnasium.
Denna utbildning har även gett mig insikt om vad som är en "bra" ledare och vad som är en "dålig" ledare så det har helt enkelt gett mig väldigt mycket!
Då jag sökte till utbildning så trodde jag inte att jag skulle bli antagen men då jag blev det så blev jag hur glad som helst!
Jag har ofta fått frågan varför jag är intresserad i politik och det är för att jag är med i ett ungdomsråd kallat Ungdomsdelegationen/UD.
Det är ett X antal ungdomar från hela Sollefteå kommun som har möte en gång i månaden och samtalar om olika problem och så vidare som behöver ordnas för att göra våran kommun en bättre plats för ungdomar.
Vi far även ut på inspirationshelger med workshops och massa annat roligt och lärorikt!
Det är även vi som anordnar Ungdomens Dag och Ungdomstinget. Vi håller just nu även på att fixa med Sollefteås ungdomshus som ska vara klart till år 2016.
Jag gick med i UD då jag började högstadiet. Mest för att jag var nyfiken och jag har varit aktivt medlem sedan dess och jag ångrar inte en sekund!
Jag är inte så insatt i partipolitik men politikfrågor brinner jag för! Jag har fått en starkare syn på verkligheten kan man säga och jag har en dröm om att ändra samhällets normer och skönhetsideal samt att hjälpa människor.
Jag kan ärligt talat säga att jag var så rädd som man kan bli. Det var aldrig tänkt att kvällen skulle sluta så men det gjorde den! Det var en upplevelse som jag inte tänker gå in på detalj om men jag har inte precis blivit skrämd för att prova det fler gånger. Men vi får se vad framtiden har att ge. Hur som helst. Jag var väldigt rädd och situationen såg inte bra ut från mitt håll men sak samma.
Jag vet inte hur det känns att gå in i väggen som man kallar det men jag tror jag är rätt nära. Det är så mycket just nu utan att jag själv inser det och jag försöker så gott det går men det känns inte som det hjälper. Ibland känns det som om jag bara går runt i cirklar och jag orkar inte mer.
Jag vill inte komma hem längre för jag vet att jag bara kommer sitta sysslolös på rummet och få svaga ångestattacker över mitt liv, över min framtid. Jag vet vad jag vill göra här i livet men så fort jag tänker på framtiden så inser jag hur kort det är. Hur ska jag hinna med allt? Vad kommer hända egentligen? Kommer jag kämpa mig fram till mitt mål eller sluta halvvägs? Kommer jag att hitta en stad jag faktiskt vill bo kvar i? Kommer jag hitta ett bra ställe där mina framtida barn kommer kunna växa upp i trygghet? Kommer jag ens få några barn? Kommer jag ens ha någon som vill ha barn med mig? Kommer jag klara av skolan med någorlunda höga betyg ens?
Jag hoppar mellan att leva i nuet och i framtiden. Jag mår inte bra, jag är bara trött och jag vill fan inte ha några förpliktelser. Jag vill att alla runt omkring mig håller käften om vad jag ska göra och inte och bara låta mig vara eller bara krama mig. Måste jag ALLTID göra saker? Och måste dessa saker alltid vara så fruktansvärt tråkiga?
Igår stannade jag kvar i stan med Puff och Emil. Vi gjorde inget speciellt utan vi sladdade bara omkring med bilen men det var så himla skönt! Vi gjorde inget speciellt och trots att jag hade så ont i huvudet så uppskattade jag det verkligen. Helgen som var gjorde jag ingenting utan låg bara hemma och tänkte på allt och ingenting och jag höll på att dö. Jag ville så gärna hitta på något men jag visste inte vad! Det var skönt på ett vis att vara sysslolös men jag har börjat att tänka så mycket på allt och ingenting så jag mår inte bra längre.
Jag närmar mig en vägg just nu och hur mycket jag än försöker undvika den så närmar jag mig mer och mer så snart går jag in i den.
Jag och Puff lärde känna varandra via konfirmationen och vi hade väl en ständig kontakt även efter konfirmationen. Men vi började inte riktigt umgås ordentligt försen i somras för då var vi med varandra i stort sett varje dag för vi hade inget bättre för oss så vi gav oss ut på äventyr och allt möjligt.
Samt så har vi ju samma sjuka och dåliga humor så det var ju ett plus, även att vi båda två är med i UD och är så engagerade.
Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga, vi har även format en Puff-klan och så vidare.
Som ni vet så går jag en ledarutbildning i Stockholm och på vägen hem efter första helgen så satt både jag och Puff bredvid varsin pojke som var väldigt fin och vi hade nyss tjockat oss med våra subway mackor men vi ville ju äta kakan också! Men vi ville inte vara för tjocka så vi gick ut och satte oss i bistron resten av resan för att prata och tjocka oss ifred.
Efter kanske två timmar eller nått så kom det in tre män i bistron som pratade så otroligt högt ju mer full de blev så till slut slutade vi att prata och lyssnade bara på dem för vi hade inget bättre att göra.
En av dessa tre män var Steffen och han började prata om piercingar och nålar/krokar som ska in i kroppen och att det måste vara professionella personer som gör det och då invände Puff på en gång och det var väl så det började.
Vi började prata med dem enda tills vi skulle kliva av tåget och vi sa hej då innan vi gick tillbaks till våran vagn för att ta våra väskor och då kom Steffen efter oss och sa i stort sett att han aldrig träffat så sjuka tjejer förut så han kunde inte bara låta oss gå.
Innan jag visste ordet av så la han armarna om mig och vi kysstes/hånglade, vi utbytte nummer och efter det så skypade vi även med varandra i stort sett varje dag fram tills nu.
(Fråga: Kan du skriva inlägg om hur du å Mårten blev vänner?? Eller hur din tremänning va som?)
Jag och min tremänning bor väldigt nära varandra så att vi började umgås var inte så konstigt.
Jag hade varit mobbad under hela min tid på dagis och jag vågade inte umgås med någon men till sist så började jag umgås med min tremänning då jag var ungefär 5 eller 6 år. Jag tyckte allting var frid och fröjd men desto äldre jag blev desto mer upptäckte jag hur jag behandlad som en säck sopor.
Ett starkt minne jag har var då vi båda gick på skolgården då en av min tremännings kompisar kom fram och drog iväg med henne för att prata med henne. Då hon väl kom tillbaks så sa hon: "Alltså.. ***** vill vara med mig men hon vill inte vara med dig.. Kan jag vara med henne istället?" Och jag bara log och nickade som den svaga snorunge jag var!
Hur som helst, detta bara fortsatte och då jag började första eller andra klass så bröt jag våran vänskap och jag var själv ett tag. Men enda sedan jag gått på dagis så har jag ibland tittat mot Mårtens håll och sett hur han lekt med en annan tjej (hans dåvarandra bästa vän) och jag blev en aning avundsjuk på henne. Oturen vände dock för mig då hon flyttade till Nya Zeeland och på grund av det så var det fritt fram för mig att nära mig Mårten och vi blev vänner.
(Fråga från anonym: Kan du inte skriva om varför du är den du är idag?)
Den här luckan skulle egentligen ha blivit väldigt lång men nu förkortar jag den.
Det finns ett X antal saker som har gjort mig till den jag är idag och jag tänker bara nämna dem lite kort:
- Min tremänning som låtsades vara mina vän gjorde så att jag än idag har svårt att lita på folk.
- Mårten, min bästa vän fram tills nu. Han är en av de största anledningarna till varför jag är så ful i mun och ibland elak. Han och jag är ett perfekt team då det kommer till att argumentera mot andra.
- Valla, den skolan är en av de största anledningarna till varför jag är jag. Den skolan skapade bitchen i mig.
- Ungdomsdelegationen, en politisk ungdomsgrupp som gjorde mig mer öppen.
- Konfirmationen+Unga Ledare utbildningen, även det gjorde mig mer öppen.
- Mina vänner, de har gjort mig till en riktig pajas eftersom jag bryr mig om dem och alltid vill se dem glad så skämtar jag mycket för att hålla deras humör uppe.
- Massmedia, samhället och internet, dessa har även haft en viss avgörande roll för varför jag är jag. Dessa tre har kommit med så starka intryck om hur man ska vara och se ut så jag har fått kämpa lite med att hitta mig själv i allt kaos.
Sedan finns det en del personliga och privata saker men de jag nämnt här uppe är några avgörande saker till varför jag är jag.
Har inte skrivit något eftersom jag har varit i Gällivare från klockan 08:30-typish på torsdag till klockan 14:56 på söndag.
Varför? För jag skulle hälsa på min älskade bubbe!
( Detta inlägg kommer vara VÄLDIGT långt så läs inte om du inte vill eller så kan ni be mig göra en v-vlogg om det istället )
Tågresan dit var ett helvete. Jag hade sovkupé på första tåget, skulle byta i Boden, och jag hade sängen LÄNGST upp vilket var MINST två meter från golvet! Jag fick inte loss stegen och alla andra sov redan eftersom klockan var tolv på natten. Jag försökte häva mig upp då jag stod på ett litet bord men även då var det för högt upp! Jag stod där i kanske en kvart innan jag till sist tog hjälp av fönstret så jag kom LITE högre upp och då bara kastade jag upp ena benet och hävde mig upp!
Bytet i Boden var 05:32 ungefär så jag kunde bara sova i fem timmar men jag låg i kanske en och en halv timme och log som en jäkla idiot över att jag äntligen skulle få träffa min bubbe ♥
Saken var den att väl framme i Boden så var jag tvungen att vänta en halvtimme, ingen fara med det, men fem minuter innan tåget till Gällivare skulle komma så stod det att det var inställt!
Ett ord som beskriver min känsla: PANIK!
Skulle jag bli fast i Boden?!
Men då sa lokföraren från tåget som stod på spåret bredvid att jag kunde åka där istället eftersom det också skulle till Gällivare, Kiruna och Norge. Super!
Men det var ju försenat med kanske tjugo minuter ungefär så då jag väl kom till Nattavara, stationen innan Gällivare, så var klockan 08:02 vilket var tiden som jag egentligen skulle vara i Gällivare och eftersom jag var så nervös så trodde jag att det var ett Gällivare ord för Gällivare <--- Jag är en idiot jag fuckin vet :)
Hur som helst, eftersom jag trodde att jag åkt för långt så började jag nästan hyperventilera så jag kunde inte andas men väl framme så andades jag sakta ut..
Som välkomspresent så visade bubben mig ett videoklipp på han och två av hans kompisar som tejpar ihop deras kukar med silvertejp, väldigt vackert. Efter det så ser vi hur något sprattlar på vägen och då vi väl kör närmare så ser vi att det är en ekorre som till synes verkar leka där mitt på vägen så bubben kör ut lite så han inte ska köra på den söta varelsen.. Men då såg vi att halva skallen saknades så då skrek jag nästan kändes det som att han skulle köra över den eller stanna så vi kunde döda den istället för att den skulle plågas men det kom en bil bakom oss och vi hade ju redan kört förbi så inget av alternativen var möjligt <--- Buhu </3
Träffade även hans syster, Daniela och hon gjorde det bästa första intrycket någonsin! Bubben skulle ge henne hennes väska som hon glömt i bilen och det första hon säger är: Har du snott alla mina tamponger nu?
Helskönt, och självklart svarade jag ja på det.
Hur som helst, vi kom hem till bubben och hans familj där jag fick husesyn och sedan fick jag se rummet som jag bara sett genom webkameran!
Under dessa fyra dagar har jag fått träffa några av hans vänner <--- helsköna typer i jämförelse med tråkiga Sollefteåbor och på fredag var det dags för fest! Daniela kom över så syskonen Holstad försökte supa ner mig men jag hade så ont i magen så det funkade inte så bra.. Hade ont i magen nästan hela kvällen så jag såg inte så glad ut trots att nästan allt som hände den kvällen var störtkul. Sedan gick vi ut i alla fall, bland annat på krogen som jag faktiskt lyckades ta mig in på eftersom jag inte behövde visa legg! Träffade några fler människor och sedan var det dags att gå hem. Höll på att frysa ihjäl men det var en annan femma, jag duschade då vi kom hem vilket resulterade i att jag fick lätta brännskador på benen eftersom de var så nerkylda så de klarade inte av varmvattnet! Sedan på kvällen så spårade det helt och hållet..
På lördag tog vi det bara lugnt, tittade film och spelade skräckspel som vi båda jagade upp oss på!
På söndag var det väldigt jobbigt då det väl var dags att säga adjö eftersom vi troligast inte kommer träffas försen Nyår, TIDIGAST.. Och tågresan hem påminde mer om ett dagis med skrikande och springande ungar än ett tåg men, ja..
Finns mycket mer att skriva men jag ska avrunda med att säga detta:
Att få träffa min bubbe och vara med honom i tre och en halv dag är något av det bästa som hänt mig. Under alla de dagarna så kändes hela situationen så overklig men då jag väl skulle fara så kändes det så konstigt. På så kort tid så kändes det verkligen som att jag hörde hemma där med honom.
Hans familj är hur underbar som helst och jag längtar redan tillbaks. Det ska bli mitt andra hem har jag bestämt så min största önskan just nu är att jag och bubben alltid kommer ha kontakt för även om vi inte känt varandra så länge så känns det verkligen som att han är en del av mitt liv nu så jag vill inte kasta bort det här.
Bubben är helt underbar, på alla sätt och vis förutom då han tar täcket och trycker upp mig mot väggen i sömnen men man kan inte styra över sådant.
Det enda jag hoppas på är att han byter ut sin sten till säng så jag inte får lika ont i ryggen..
Men hur som helst, jag vet att du läser det här bubben så kyss och smek på dig min fina, härliga och underbara bubbe!
Äntligen har magen börjat bättre på sig men istället har jag stött på ett nytt problem.
Hela min kropp känns tung och trött, som om någon gång på gång försöker kväva mig. Jag förstår inte vad det är som är fel men just nu kan jag inte säga att jag mår bra. Inte fysiskt åtminstone, psykiskt är det så där.
Sängen har varit min värld de senaste fyra dagarna.
Idag har jag i alla fall fått bekräftelse av min bubbe att jag kommer att få fara till honom! Så jag är glad att det kommer bli ett äventyr för mig trots allt!
Just nu funderar jag skarpt på att ändra denna blogg, är så trött på dess utseende helt enkelt!
Jag kan på sätt och vis säga att jag nu fått en oönskad ätstörning.
I måndags så lyckades jag tömma mina tarmar så att säga, men sen dess har jag inte ätit ett ordentligt mål mat eftersom jag får så fruktansvärt ont i magen och det håller i sig i flera timmar. Så för att slippa magontet har jag slutat äta och det är inte precis det bästa man kan göra här i världen.
Men har jag tur nu så kanske jag går ner till 60 kg!
Nej, allvarligt. Jag har rådfrågat skolsköterskan och hon säger att jag borde beställa tid på vårdcentralen så fort som bara möjligt för det är inte bra att jag svälter mig själv precis.
Jag har verkligen inte mått bra den senaste tiden så jag hoppas verkligen att de på vårdcentralen kan säga vad det kan vara. De har aldrig gett mig någon diagnos på mina andra problem jag haft genom åren så jag tror inte så mycket, jag bara hoppas.
Dig: Ålder? - 17 Vikt? (Du behöver inte svara<3) – 68 kg. Tycker du att du är för tjock/smal? - Tjock. Hur mår du? - Bra. Är du populär? - Nja, definiera populär. Har du många vänner? - Yes. Civilstatus? - Singel. Hur många pojkvänner har du haft? - Bara en. Kär? - Ja ♥ När kysste du nån senast? - I lördags.
Sexuellt: Onanerat? - Haha, vem har inte? Hur ofta onanerar du? - Inte ofta alls. Har du runkat/pullat av nån? - Ja. Oskuld? - Nej. Hur många gånger har du haft sex? - 20 gånger typish. Har du strulat/pussat nån av samma kön? - Ja. Hur kåt är du på en skala från 1-10 nu? - 0 Har du haft telefonsex? - Yes. Vill du ha telefonsex? - Nej. Konstigaste du pullat med? - Haha, nej du. Tips på hur man kan pulla och med vad? - Men vad fan, köp en vibrator och ge kärlek till klittan! String/spets/vanliga trosor? - String om jag har mjukis, annars spets. Vad har du för trosor just nu? - Vanliga. Sexualitet? - Bisexuell. Vilket är det konstigaste stället du onanerat på? - Ute i skogen. Tar det lång tid för dig att komma? - Nja, beror väl på hur jag gör.
Övrigt: Bh-storlek? 80A Har du nåt komplex? Vad? - Hela min kropp. Har du fått mens? - Haha, ja. För sju år sedan. Bindor eller tamponger? - Både och. Blir du ofta på dåligt humör när du har mens? - Beror på om jag har mensvärk eller inte. Om du fick forma din kropp som du ville, hur skulle du gå till väga? - Platt mage, smala ben, snygga armar, mindre bröstkorg och sjukt sexiga kurvor. Som Miley Cyrus kropp.
<--- The V.
